På bild
Övre raden från vänster: Kursledare Anders Bergström, Rüdinger Linke, Christian Pendleton, Emelie Schildt, Anders Bornäs
Undre raden från vänster: Martin Frick, Tomas Johansson, Anders Lodin, Mathias Oscarsson
Liggande: Ulf Ockedal, Håkan Strömberg.
Saknas på bild: Ann-Charlotte Högberg.
Insändare ”Jag har en plan…”
Blir osäker på om det är Jönssonligans chef eller vår Riksinstruktör Anders Bergström som myntade uttrycket? Vänta lite… Kom ihåg fel… Anders sa ju att ”Du som är instruktör ska ha en plan…”
Uppenbarligen så har han själv en, på denna A-licens-förlängning. Vi ”mjukstartar” med lite repetition om Kommittéer och olika råd. Riksgraderings-, teknik, barn-kommitté och system- föreningsutvecklingsråd t ex
Sen får vi info om att förbundet funderar på att göra ändringar i licensförlängningar. Vissa kurser får man ev gå om igen osv.
Upp på mattan. Äntligen! Iaf för mig som knappt tränat på tre år… Svart bälte muckade med fel vägg, kortfattat. Men nu är kroppen igång.
Den ena dagen handlade bland annat om våra grundprinciper, fotarbetet i ude osae, iriminage och O soto otoshi plus lite härlig Ne Waza.
Nästa teoripass pratar vi om svårigheten att få barn gå över till vuxna. Och när man själv vill bestämma hur vår motståndare ska se ut. Tunga frågor…
Vi fick även tips på teman, Knivhot på Skär-torsdag känns ju extra kul i Påsktider. Låt fantasin flöda! Kör inte ”bara” bältesträning, variera…
Uppvärmning måste ju ske på dina villkor och rörlighetsförmåga. Allt för att minska skaderiskerna. Är bältet viktigt? För en del, men det handlar ju också i grunden om att visa att man kan de tekniker som man lärt sig att behärska.
Varför tränar just du??? För att gradera eller för att känna dig trygg när du går ensam? Oavsett så bör jag som instruktör försöka lyssna av och få just dig känna dig välkommen.
Men vi gör det här tillsammans och en enskild individs önskan måste ändå harmonisera med resten av gruppen.
Viktig lärdom för mig i helgen? Möter du två motståndare med streck på bältet, spring för livet. Bättre fly än illa fäkta om möjligheten ges. *fniss*
Graderingsbedömning, det är ju jättesvårt… Både att själv känna sig redo för ett nytt bälte och sedan som instruktör att inte kräva mer av någon annan än du klarar själv.
Men oavsett, så när denna förlängning är över eller när instruktören som läser det här, har instruerat färdigt ditt pass, så vill våra Riksinstruktörer att VI ska ta ett djupt andetag och tänka…
Hörru ”Sickan”? Utförde du din plan och kände du att ”stöten” lyckades?
Jag själv har nu, precis satt mig i bilen med världens största smile och fått äran att instruera i denna fantastiska idrott i åtminstone tre år till.
Mitt hjärta slår för Jujutsu Kai, starkare än på länge❣
/Mathias Oscarsson – Värö Budoklubb