Lördagkväll 27 februari, sitter hemma i soffan o kollar Mello. Fast det känns inte riktigt som förra lördagen i ”mellosoffan”… En skön känsla av prestation och smärta finns i hela kroppen denna kvällen.
Den sköna känslan får vi tacka riksinstruktörerna Ulf Bäckström och Hans Brändström för. De ledde det danträningsläger som under dagen genomfördes i Umeå Budoklubbs dojo. 16 träningssugna adepter som är på väg mot sitt första, andra eller tredje svarta bälte hade mött upp för att få slipa på sina tekniker, få lite tips och trix och inte minst, få en massa bra coaching.
Vi som tränade kom från Örnsköldsvik, Umeå och Kiruna och vi hade alla inriktningen att genomföra vår nästa gradering någon gång under 2016 så vi var alla rimligt mogna i utförandet av teknikerna. Trots detta så fanns det spännande mycket o ”peta i” o lära ytterligare.
Nu blir det att fortsätta nöta allt vi ck lära oss idag på de vanliga träningspassen på hemmaplan.
Men första ska jag njuta(?) av kvällens Mel- lo som vi får tacka Christer Björkman för. Men framförallt ska jag njuta av den sköna känslan i kroppen.
Pigga och glada körde vi igång vid tiotiden på lördagsmorgonen.
Efter en kort genomgång och välkomnande av Anders och Bertil, körde vi igång med välbehövlig Kihonwaza. Trots att man kört dessa tekniker tidigare, så får man ett par nya detaljer som man trott sig kunna, gjort på annat sätt eller glömt bort och fått lära sig på nytt igen. Kanon.
Vi fortsatte med att på egen hand träna på ytterligare några Kihontekniker. Ännu mer finslipning och ännu mer glada miner, när man inser att man faktiskt fortfarande kan grundteknikerna som man haft över 20 år på sig att traggla, och nu får till perfekt, eller väldigt bra, …. kanske mer rätt så hyfsat. Men nu efter mycket fokus verkligen får till dom (igen) så att dom skulle kunna passera en gradering med flertalet ettor i betyg. Mer slipning med andra ord. I alla fall för egen del.
Nu är det bara småpytte detaljer kvar med att göra teknikerna lika varje gång i hög fart, med bra gard, bra balansbrytning, i rätt riktning och helst med egen god balans.
Lunch. Denna gång så har flertalet med sig egen mat, handlade egen mat i en närbelägen butik eller med risk för lång väntetid handlade på det lokala snabb- (nåja) matsstället.
Efter en god lunch så gick vi igenom vad man skall tänka på när man själv skall gradera till dangrad. För vissa ny kunskap och för vissa en repetition av sina kunskaper från tidigare gradering.
Vi körde igång med mer Kihon i form av kast. Jag känner mig väldigt trött och ofokuserad nu. Jag som just ätit och druckit ordentligt + laddat med en näve russin. Hmm. Sa inte Anders något om kost under genomgången. Maten, tog det inte en viss tid, typ en timme, innan kroppen tog upp näringen i kroppen. Jo, Anders hade rätt igen. Efter en liten stund (och en näve russin till), så var det full fart på mig och det ett bra tag tills energin och orken började tryta. Det går undan när man är så aktiv hela tiden.
Det kan hända eller i alla fall hände för mig, att man / jag körde fast och ck någon slags minneslåsning och fick inte till tekniken, trots att jag och min träningskompis försök- te klura ut detta. Det var med andra ord dags att tillkalla expertis för att åter få klarhet i utförandet. Och det fungerade, tekniken alltså. Det räckte med att Bertil kom och tittade på oss, så helt plötsligt fungerade den igen. Tack Bertil. Hade du inte kommit så kanske jag inte hade klarat ut detta själv.
Kort och gott. En helt fantastiskt rolig och lärorik dag. Vi ses snart igen. Då i Stockholmsområdet.
Ska ni gradera till 1:a eller 2:a dan så tror jag inte man ångrar att ha fått hjälp, tips och råd av dessa duktiga herrar. Så redan nu. Hjärtligt välkomna till Linköping eller till en ort nära dig, som anordnar denna eminenta träning. För egen del har det blivit några gånger.
Stilchefen Hans Greger samlar alla riks- och förbundsinstruktörer i Uppsala två gånger om året för uppdatering. Denna gång 30–31/1 2016.
Riksinstruktörerna på bakre raden: Tony Hansson, Stefan Forsman, Bertil Bergdahl, Anders Bergström, Ulf Bäckström, Ola Johanson och stilchef Hans Greger. Förbundsinstruktörerna på främre raden: Johan Halvardson, Erik Grönberg, Karin Ersson, Ylva Naeser och David Gülger.
På tekniska kommitténs möte i samband med riks- och förbundsinstruktörsträffen i Uppsala den 31/1 2016 beslöts i samförstånd med stilchefen och förbundsinstruktörerna att lägga större vikt på randori i samband med dangraderingar. Därigenom kommer randori att visas fler gånger under graderingen och flera bristfälligt utförda randoriomgångar kan resultera i en underkänd gradering. Förändringen kommer att börja gälla från och med 2016-02-01.
På Svenska Ju-jutsuförbundets styrelsemöte den 10/10 2015 beslöts att utse Erik Grönberg till förbundsinstruktör. Utnämningen skedde i samband med Svartbälteskursen på Bosön den 11/10 2015.
Erik började träna 1978 i Helsingborgs Ju-jutsu Kwai. 1986 flyttade Erik till Linköping och fortsatte träna i Linköpings BK. Erik tog 5:e dan på påsklägret 2009 och blev elitinstruktör redan 2002.
Bok-rea i sommar. Passa på att beställa böcker inför höstterminen och slipp dyra porton. Beställ nu och hämta på sommarlägret i Köping. Faktura medföljer.
En B-instruktörskurs hölls i Jönköping den 17–19/4 2015. Kursledare var Anders Bergström.
Den 17 april var det dags för en, för mig (och troligtvis för de övriga deltagarna också), efterlängtad B-kurs. Vi var en liten skara på sju jutsukas, fem brunbälten och två med 1:a dan, som samlades i JJK Samurais dojo i Jönköping på fredagsförmiddagen för att bli ledda av Shihan Anders Bergström i konsten att leda och gradera en grupp till grönt bälte.
Jag själv blev i höstas (2014), efter ett par klubbyten och en satsning mot 1:a dan, tillfrågad att instruera de vuxna nybörjarna i Jönköping en dag i veckan. Efter en del funderande tackade jag ja med kravet att få gå en B-kurs då jag kände ett stort behov av att fräscha upp mina instrueringskunskaper. I samma veva fick jag även veta att reglerna skulle ändras så att det bara skulle få gå två år efter att licensen hade gått ut innan man var tvungen att gå om allt från början, eftersom jag gick C-kursen 2007 var det sista chansen för mig oavsett. C-kursen leddes förövrigt av Stefan Forsman på den tiden när han fortfarande bara hade fyra gula streck på sitt bälte, ni som var på påsklägret kanske minns att han nu har blivit graderad till 6:e dan – starkt jobbat Stefan och grattis!
Sagt och gjort blev jag anmäld till B-kursen på Lidingö i slutet av november. Tyvärr var intresset för den kursen lite för svalt och den blev inställd. Efter ett par stressade mejl från min sida beslutades det att jag skulle få dispens till nästa kurstillfälle. Som tur för mig blev nästa kurstillfälle av (även om det var osäkert in i det sista) och dessutom var kursen förlagd här i Jönköping!
Som sagt var vi sju personer som välkomnades av Anders Bergström på fredagen för tre intensiva och mycket lärorika dagar. Vi gick igenom allt från anatomi till nödvärn till hur man äter rätt till hur man får en grupp att fungera ihop till ju-jutsuns historia o.s.v. Vi gick också igenom hur man instruerar och bedömer tekniker – något som är väldigt bra för oss instruktörer att kunna. Ett relativt nytt inslag i instruktörskurserna är att alla får testa att instruera under tiden man blir filmad. Det var både jobbigt och väldigt lärorikt att få se hur man beter sig när man instruerar. I slutändan var vi alla överens om att det var en bra inlärningsmetod, även när man tränar själv. Hur många av oss har inte blivit korrigerade på en teknik, tagit åt sig av kritiken, bestämt sig för att göra så som instruktören har sagt, trott att man har gjort så som instruktören sa och sen blivit petad på igen för att kroppen har gjort något helt annat än det hjärnan trodde att den gjorde? Har man det på film finns en större chans att man kan se vad som behöver ändras och hur man ska korrigera så de blir rätt.
I slutändan var vi alla väldigt nöjda och glada över kursen, fulla av inspiration att ta med oss till våra klubbar, och framförallt godkända B-instruktörer!
